Sapristi

Ingen Lars Norén i år, men Göran Malmquist & Sigrid Rausing ska jag väl försöka komma ihåg. I mitt huvud, vill säga, min mobiltelefon har jag inte orkat ladda på ett halvår.

Det är inte acceptabelt att intervjua en trettonåring bara dagar efter att hon blivit utsatt för ett övergrepp, och dessutom publicera namn och bild. Ville bara säga det.

Zadie Smith är i din radio ikväll och berättar om “Om Skönhet“.
Vi påminner om detta utdrag, från The Unruly Servant .

Lars Gyllensten avled igår, rapporterar SvD.

Vetenskapsradion Forum berättar om idéhistoriker Jan Hälls nya bok: “Vägen till landet som icke är”(Atlantis). Boken vill visa att Södergrans intresse för antroposofi var större än andra hittills visat. Södergranlitteraturen är redan, som jag anar bekant för flera, ganska omfattande.

Uppdaterat:
Eva Ström, också Södergranbiograf, en av de många, lyssnade också.
Ingrid Elam har läst boken.

Jag läser inte så mycket just nu (alltså inte bloggar heller), däremot har jag skrivit en del, bara inte här.

Tuija Nieminen Kristofersson gav 2004 ut diktsamlingen »Någon gång regn i Ngorongoro«, nu kommer den ut igen, som inledningen av en trilogi. De andra två delarna heter »Spättan och stjärnan« respektive »Lammbilder«.
Hennes diktsamling från 2000, »Dikt i D:ets mage«, var ganska uppfriskande, men led av den trochaiska sjukan som ett tag höll den svenska poesin nere för räkning. »Någon gång regn i Ngorongoro«, hittade jag nyss på rean, stundtals mycket bra poesi, för att inte säga för mycket.

Anna Hultenheims »ljusetmörkretljusetdag«, kanske inte världens bästa titel (vilken gav författarinnan en plats på O-s lista över Bonniers sämsta titlar), är väl sådär härligt språkknådande (vilket väl titeln är tänkt att visa ( o så rätt i tiden)) och kan vara både hur bra och dålig som helst.

Vi välkomnar en ny samlingsvolym av Kristina Lugns dikter, även om formgivningen på den aktuella volymen inte känns direkt nyskapande.

Författarförbundets ordförande: Mats Söderlund ger ut »Hyperparasiterna«.
Nya diktsamlingar av Ulf Eriksson och Peter Ortman.

Bokhösten blir tråkigare än Bokvåren, men det är väl kanske så det brukar vara?

Wahlström & Widstrand har inte mycket att komma med i årets höstbokskatalog, de verkar mest ge ut böcker för väskbokklubbarna. Möjligen med undantag för den nya romanen av Christine Falkenland: »Trasdockan« Falkenland som romanförfattare hade jag ganska höga förhoppningar om en gång i tiden, men det var innan hon hade givit ut någon roman.

Albert Bonniers Förlag ger fortfarande ut en och annan kvalitetsbok, mer om dem någon annan dag.